kebecka - din kebab i etern

Jag sitter och minns tiden på hv-foto, då vi kollade på youtubeklipp dagarna i ända,
istället för redigerade bilder.
Dagarna då vi lekte i studion, bara för att vi hade inget annat vettigare för oss.
Dagarna vi cyklade ikapp, eller föll omkull på isen.
Dagarna man sprang i handduk ute mitt i vintern.
De dagar som vi hade ändlösa fikastunder.
Den dagen vi hade vår första och enda klassfest.
Dagarna vi övertalade våra lärare att slippa ha lektion.
För att sedan gå hem, eller ännu bättre fika på coffee house.
Dagarna vi plumsa i snön fram och tillbaka mellan foto och hedbergska.
Eller de dagar vi blev dygnsura då regnet föll.
De tider vi stod i framkallningslabben, peppade musik i radion.
Var med i radion.
Då man hade kommuniktion med varandra på first class.
Dagarna vi läste modehistoria och om diverse fotografer och tekniker med stefan. Dagarna vi printade bilder tills lärarna skulle gå hem.
Dagarna vi lyssnade sönder gnarls barkley.
Dagarna nära studneten då vi dansade till tutti frutti i studion.
De tider då vi skrattade tills vi dog.
De tider då vi gav varandra roliga smeknamn.
Eller skrek bröööööööst åt varandra.

GOSH.
jag saknar dem. jag saknar er. jag saknar att bo i sitt eget, stökigt men mysigt krypin uppe på haga.